NES-kontroller
My weapon of choice. Den första konsolen jag ägde. Den första spelmagin jag fick uppleva. Ni som var med vet vad jag menar. Mina tummar har fortfarande ärr efter Track and field.
Det var väl här någonstans det började. Eller fick utlopp för första gången. Verklighetsflykten. Sedan dess har det hållit i sig. Idag är jag möjligtvis av annan åsikt men då kändes min verklighet väldigt färglös och krystad. Min existens kändes mållös. I spelens värld kunde jag åtminstone få vara någon annan ett tag. Om så bara till extraliven tog slut och skärmen blinkade
GAME OVER!
2 kommentarer:
hade aldrig nöjet att äga ett NES jag... föddes lite sent så jag växte upp med en N64a
Åh, älskade NES. Fick aldrig äga ett själv eftersom jag var för fattig/icke bortskämd när jag var liten, men granngrabben hade ett. Egentligen en av anledningarna till att jag umgicks med honom, elakt nog :)
Skicka en kommentar