tisdag, juli 31, 2007

Lösa tankar

Om det inte riktigt framgått så skäms jag inte för den jag är. Jag är stolt över hur förbannat frispråkig jag är och att jag kan säga vad jag tycker, samtidigt som jag kan argumentera för mina åsikter mer än väl. För mig är det en belöning då halvrabiater kommer fram (eller skriver under korkade pseudonymer (jag fick nyligen en kommentar av en person här på bloggen som skrev att jag var "sjuk i huuvveet" och skrev under med signaturen "Äckel") utan giltigt betyg i sitt modersmål) och påpekar hur konstig jag är. Då får jag en chans att förklara mig och oftast står de där med öppen mun och gapar. De förväntar sig inte att någon som drömmer om att få hänga sig i krokar även kan öppna munnen och faktiskt formulera meningar på korrekt svenska.

Fördomar är något jag alltid förföljts av. Att växa upp i en liten by i Norrland, där fördomar är vanligare än höbalar, med högre ambitioner än att jobba på charkuteriet i lokala matbutiken har inte alltid varit det enklaste. Varje gång jag visat att jag inte nöjer mig med mediokert och att tradition är ett dödsfördömt ord som bör ifrågasättas lyfter folk på ögonbrynen och skakar på huvudet. Varför lämna något som fungerat för oss i alla år? frågar de. Varför avfärda något som korrekt bara för att majoriteten följer dessa riktlinjer? undrar jag.

Ni är bakåtsträvande och ni är dömda att leva era nio till fem-liv i en sardinburk köpt på IKEA. Och jag kommer fan inte sakna er.

Invandrare. Det ordet är nästan lika smutsigt att säga som "neger". Ofta hör man att det är okej att säga "neger" på grund av ordets ursprung, men nej, det är inte okej att använda ett så otroligt negativt ord om en folkgrupp. Detsamma håller på att hända med ordet invandrare. Jag kan inte minnas sist jag hörde ordet användas i positiv benämning. Jag mår illa.

Kan folk välkomna begreppet "mångkulturellt" istället för att fördöma det?

Ni är bakåtsträvande och ni är dömda att leva era nio till fem-liv, förtryckta och förtryckande med era enfaldiga fördomar om allt ni inte känner till. Och jag kommer fan inte sakna er.