Anders

Anders - När Anders lägger pek-, lång- och ringfingret i samlad trupp på lysknappen i köket gör han inte som 99% av Sveriges övriga befolkning. Vanliga, normala människor trycker invant på lysknappen utan att tänka sig för och vandrar sedan över kökströskeln för att möta skenet av sextio watt glödlampa. Men inte Anders. Han drar de tre fingertopparna över den fyrkantiga anordningen på väggen uppifrån och ned. Tre gånger. Med kärleksfull precision smeker Anders lysknappen i triss innan han slutligen trycker in knappen och hör dess klickande ljud ringa ut i det nästintill tomma rummet. Välkommen in, tänker han!

Samma procedur tillämpas på kylskåpet innan dörren dras utåt och blottar ketchupflaskor och kaviartuber. Fast med en liten variation. Tre tysta och försynta knackningar uppstår när det högra pekfingrat slår mot skåpets handtag. Likt en frågande gest. Får jag komma in? Men ingen svarar någonsin Anders.

Det är dessa små egenheter som utgör Anders liv. Utan dessa vore han inget annat än en grå klump som likt alla andra rör sig från arbetsplatsens rutinuppställda sysslor till vardagsrumssoffans beigea plyschkuddar. Denna ticks-artade treenighet ger en sorts identitet som för honom själv är ytterst oumbärlig. I alla andra avseenden finns inget nämnvärt i hans personlighet, själ eller hjärta. Allt han ser hos sig själv har han redan sett hos andra långt innan det kunde synas i den egna spegelbilden. Hans glastvilling som lojalt följt med under alla år är enbart en reflektion av varje människa han träffat, varje rum han besökt och varje Aftonbladet han läst. Allt utom treenigheten.

På de kalla plasthyllorna har livsmedel prydligt radats upp för enklast möjliga navigation. Konsum, 7,90:-/kg. ICA, 1671 bonuspoäng för maj månad. Gröna kossor betar på vita mjölkförpackningar med Tetra tryckt på ovansidan. Intill står smörpaketet i nästan identisk nyans. Anders har ännu inte lyckats bestämma sig om innehållet i kylen ska sorteras enligt färgkod eller innehåll. Mjölkprodukter överst, pålägg under. Eller rött överst och blått underst? Han har ännu inte bestämt sig men inbillar sig likväl att där finns ett system. Ordning. Ordning är viktigt. Essentiellt, till och med.

Kärlekslivet har varit oerhört spartanskt för Anders de senaste tjugofem åren. Spartanskt är i det här sammanhanget ett finare ord för onani. Och mytomani. Och saknad och jämmer. En kvinnas sköte har inte sett en skymt av Anders nakna kropp sedan han miste oskulden under gymnasietiden och det, mina damer och herrar, var tamigfan inte igår! Åren har ogenerat fallit förbi medan magen fyllts av sockerrör och alkohol. På huvudskalpen ringas en stor, oval hudfläck in av till synes sporadiskt utspridda hårstrån i mörkbrun nyans. Håret, ja. Vilket djävla öde att bli flint innan trettio!

Ibland tänker Anders lite extra mycket på att få knulla. De gångerna slår ångesten honom hårt över käften och han tvingas svälja den stora klumpen. Begrava den i saltsyra och pepsin. Livet hytter med näven och säger "ge fan i att tro nånting, fittgubbe!". Anders nickar och ler men gråter inombords. Han vill ju för fan också bli älskad. Eller i alla fall knulla nånting.

Nu står han vid kylskåpet igen. Det flourescerande skenet kastar en jättelik skugga bakom Anders. Man kan nästan räkna bilringarna var för sig i den här pikétröjan, tänker han. På tredje hyllan syns rödbetsburken med sin vinröda färgning. Varför har jag köpt rödbetor? Jag äter väl för fan inte rödbetor? Datumstämpeln på locket visar åtminstone att innehållet i glasflaskan kommer hålla sig länge. Kanske hinner han börja uppskatta dem. Några prinskorvar ligger instängda i en svettig vakuumförpackning. Två liter cola skvalpar intill. Anders önskar att där var tre liter istället. För ordningens skull.

För ordningens skull.

Anders drar de åtsittande jeansen i skrevet för att separera tyglagren mellan penis och kök. Rättar till sömmarna. Gör sig bekväm. Han ser återigen burken med rödbetor. Kärlekens färg. Han flyttar blicken till de svettiga korvarna. Dörren stängs. Lunkandes försvinner Anders ut ur köket. I ett annat rum hörs tre knackningar mot en trälist. Men ingen säger välkommen in! Ingen svarar någonsin Anders.