Oskulden

Jag minns första gången jag fascinerades av nålar. En enda erfarenhet, en halv livstids paus, och till slut, en helt nyfödd passion.

När jag var sex-sju år fick jag ett kontors-kit med hålslagare, häftapparat, gem, pennvässare och stiftpennor av mamma och pappa. Jag var i ett kapitel av mitt liv då jag såg upp till min morfar mer än någonsin. Morfar jobbade då på kontor, och det var ungefär samtidigt jag fick syn på min första dator. Jag avgudade morfar och ville jobba på kontoret med honom. Därav kontors-kitet.

Jag var som sagt i sjuårsåldern och det var samtidigt dags för mig att upptäcka det lilla hudveck jag hade mellan bene. Om jag säger att en helt ny värld öppnade sig så överdriver jag inte. Hudvecket var askalas.

Kontors-kitet lektes med var dag inne på mitt rum, vid mitt nya skrivbord med tillhörande arkiveringsskåp och grafunderlägg. Allt var så snyggt och prydligt. Det enda som saknades var en söt sekreterare.

Hudvecket lektes med var dag inne på mitt rum, i min nya säng med tillhörande vitt nattduksbord och ett överkast med en tiger på. Allt var så snyggt och prydligt. Det enda som saknades var sexleksakerna.

Jag minns det så väl. Första gången.

Det var så förbjudet.

Jag satt på vardagsrummets plastgolv framför TVn en helt vanlig dag. Mamma var i köket - två rum bort - och jag hade mitt kontors-kit framför mig. Allt var så snyggt och prydligt. Inget låg fel. Gemen för sig, sudden för sig.

I min hand höll jag ett gem som jag böjt för att få den så rak som möjligt. Jag kikade på den och dess form. Rörde försiktigt med fingertoppen vid gemets spetts och kände hur den pastellfärgade plasten slutade och en halv millimeter stål stack ut i änden. Något med känslan fick mig att rysa - delvis av obehag men även av en sorts upprymdhet jag tidigare aldrig upplevt.

Min hand var innanför byxorna, som den brukar i dessa dagar av extremexperimentering. Idén slog mig plötslig och stenhårt. En kvick paus och en försäkran om att ingen var i närheten. Känslan sekunderna innan var precis densamma som när man står i affären och tvekar innan man snattar något, och kicken börjar ta vid. Exakt samma känsla.

Min blick hade flyttats från gemet till snoppen mellan mina fingrar. Försiktigt, försiktigt förde jag gemet närmre till det bara var ett par centimeter mellan spetsen och min hud. Försiktigt, försiktigt petade jag på min snopp på olika sätt och från olika håll.

Plötsligt hör jag mitt namn ropas från köket. Plötsligt hörs ljudet av vuxna fotsteg i hallen.

Hjärtat bultade sönder mitt sköra sjuårsbröst. Jag kände mig skyldig. Jag hade snattat och affärsbiträdet var på väg mot mig.

Men biträdet såg inte vad jag gjorde. Hon meddelade bara att maten var klar innan hon vände och gick tillbaka till sina sysslor.

Gemet låg fortfarande i min hand när mamma gått sin väg. Jag vägde det i min hand. Det var blytungt.

För första och sista gången inom de närmsta sju åren ville jag sticka mig med något vasst för min egen njutning. En enda erfarenhet, en halv livstids paus, och till slut, en nyfödd passion.