Händerna och armbågarna mot kaklet. Min nakna kropp stod lutad, totalt utlämnad till det porlande vattnet, luften och friheten. Jag var fullständigt avslappnad men ändå kändes musklerna blytunga. Allt var ljust för mina ögon. Alla ljud försvann till ett stillsamt brus.
Jag kunde känna varje tråd i alla muskler och alla nerver längs ryggraden. Ryggraden bärande mitt tonårsliv. Totalt utlämnad.
Hennes första rörelse var en våg, hennes omfamning ett hav. Alla impulser jag köpte var dyrare än någonsin, och de räckte en evighet! Hon tog i mig och min kropp skalv! Hon tog i mig och jag kunde känna mitt eget hjärta i hennes kvinnobröst.
Hennes dansande fingrar korsade mig med räfflad stuktur. Varje rörelse var en del i ett mönster färgat av passion och perfektion. Vibrerande, fuktiga, svullna, sprängande. Det finns inget vackert nog!
De få sekunder som var tog aldrig någonsin slut. Den energi jag besatt sögs ur mig och samlades i min bröstkorg. En flod av välbehag sköljde över min hud. En hud så brinnande het, svalkad av hennes ömhet.
Jag lovar dig du, dyrt och heligt; funnit jag en penna i min hand och ett ark på min vägg, skulle jag skriva det vackraste du någonsin aldrig kunnat tänka dig.
1 kommentar:
Jag älskar det här (och dig). Särskilt rader som "ryggraden bärande mitt tonårsliv" får mig att tappa andan.
Skicka en kommentar