Welcome to Rivendale, Mr. Anderson

Idag är det bara två veckor kvar till jag åker till Tyskland för att tatueras. Onsdag förmiddag går flyget mot Zürich varifrån jag sen tar mig med tåg till Radolfzell i Tyskland. Just nu är min hud helt ren från det ädla bläcket så under mina två dagar i studion hoppas jag förgylla min kropp med vackra dekorationer.





Varför åka ända till Tyskland för att tatuera mig? Det kanske är svårt att förstå men jag vill nästan låta bilderna här tala för sig själva. Jag tatuerar mig inte för att följa ett mode eller "för att få det gjort" som så många andra gör (erkänn det eller ej). Det är fullt så enkelt att det bara finns en handfull artister jag skulle låta röra min hud och den bästa av dem alla bor i Tyskland.

Det finns ingen anledning för mig att knalla in på första bästa studio och plocka ner en flash från väggen gjord av en artist jag varken respekterar eller beundrar. Visst, det kryllar av duktiga tatuerare i vårt avlånga land, men det handlar inte om att vara tekniskt överlägsen utan om att skapa ett konstverk som talar till hjärtat. Det är få som kan det.





Sen måste väl även erkännas att det inte enbart handlar om överlägsenheten hos min valda tatuerare. Det är även något av en ritual, och valet av motiv är väl anknutet till den transformation jag önskar göra. Låt mig säga så här: Det är inte två svalor och ett hjärta som ska tatueras...

Så länge jag kan minnas har jag längtat efter dagen då jag tatuerar mig. Men bråttom har jag inte haft! Jag valde att vänta just för att det är så pass stort och viktigt för mig och jag tror inte att jag vore redo för min lilla förvandling för ett eller två år sedan. Idag känns det som en naturlig del av mig. En "rite of passage" om du vill. Jag skiter i vilket. För mig handlar det om att ta mig från där jag står i mitt liv idag till en annan, högre, nivå. Må det så bara vara en avbildning av något vackert på mitt skinn med det döljer sig betydligt mer än så under ytan.

Kalla mig pretto. Det handlar aldrig någonsin om din åsikt i alla fall. Visst är det tufft att vara obetydlig?





Så vem är då denna gudabenådade konstnär? Marc från Swastika Freakshop är mannen som kommer göra mig vacker. Enligt mig finns ingen bättre passad man till jobbet. Det är perfektion på hud.

Svastikor? Oh, my! Ja, det är kontroversiellt att tatuera in en svastika på en annan människas hud men om du inte förstår att det här inte har något som helst att göra med de fascistiska värderingar som blev så populära i Europa under slutet av 30-talet, läs då detta.

Nog för att nynazism är intressant nog för att fascineras av svastikor men det är väl kanske inte en vidare trevlig anledning att tatuera in skiten på kroppen.

Kommer jag ha den mångtförbannade (och väldigt missförstådda) symbolen på min kropp vid hemkomst 15 november? Skit i det du! Eller kolla på bilderna när de slängs upp här.





Hoppas jag inte låter alltför bitter i detta inlägg. Jag är bara så trött på att förklara och försvara mina val i livet. Som om det vore upp till dig vad jag gör med min kropp och mina pengar. Verkar det idioti för dig att jag åker för att förverkliga mina drömmar i ett annat land? Well, fuck you then! Verkar jag konstig som inte går till grannen och gaddar mig när det är så du gör? Fuck you, fuck you very much!

Och jag vill absolut inte klanka ner på andra eller deras val i det här inlägget. Du får jättegärna ge fan i att åka till Tyskland för min del. Så länge du blir nöjd är jag en glad lax. Men kom då inte här och påstå att du skulle gjort ett annat val i min situation, för där har du med absolut aldrig varit.

"It's time for you to experience it on your own level.
Because you can't experience it on mine"

- Joe Aylward